Tisdagstema - Kärlek

Ingrids och Robertos hus på Stromboli

Ingrid Bergmans och Roberto Rossellinis kärlekshistoria

När jag arbetade som guide kom jag till Stromboli varje söndag i 5 månader och jag lärde känna en äldre man som levt hela sitt liv på ön. Genom honom fick jag reda på spännande detaljer om denna skandal som inte går att läsa i några artiklar eller biografier.
Ingrid var vid den här tiden redan mycket stor framför allt i USA och ansågs lite grann vara ett helgon. Allting var så perfekt. Hon var vacker, hon var duktig och hon var gift och hade barn. Men så såg hon en film av Roberto Rosselini och allt skulle komma att ändras.
Ingrid blev fascinerad av Robertos sätt att göra film och bestämde sig för att skriva ett brev till regissören. I brevet skrev hon att hon var en svensk skådespelare som pratade mycket bra engelska, var någorlunda bra på tyska och franska och bara kunde säga "Ti amo" på italienska. Roberto föll genast för detta charmiga brev och det blev bestämt att Ingrid skulle få huvudrollen i regissörens nästa film, Stromboli. Roberto var vid denna tidpunkt tillsammans med Anna Magnani, en av Italiens då största filmstjärnor, som inte blev särskilt glad över att ha brädats av den svenska skådespelerskan.
Anna lyckades övertyga en annan italiensk regissör att göra en film med henne som huvudrollsinnehavare. Filmen hette Vulcano och spelades in samma sommar inte långt från Stromboli. Anna var svartsjuk och ville veta vad som hände på ön Stromboli. Den gamla mannen berättade för mig att hans morbror fick bra betalt av filmstjärnan för att dagligen åka över till Vulcano och rapportera om Robertos och Ingrids havanden och göranden.
Det föll sig inte bättre än att Ingrid och Roberto blev kära i varandra och redan innan sommaren var slut var Ingrid gravid. I USA blev det stor skandal naturligtvis och ingen ville längre erbjuda Ingrid några roller. Hon fick ut skilsmässa från Petter Lindström och flyttade till Rom för att leva med Roberto och deras barn. Inte heller detta äktenskap varade, men det är en helt annan historia.

Huset som Ingrid och Roberto bodde i ligger inte långt från torget. Det är ett litet, gulligt rödmålat hus med vita detaljer. På väggen till höger om dörren sitter en marmorskylt där man kan läsa att det var här dem bodde. Om man vänder ryggen till huset har man en fin vy över vulkanen. Det märks att Ingrid var mycket omtyckt av lokalbefolkningen. Baren på torget har döpts efter henne och de äldre invånarna berättar gärna om den där sommaren 1949 som nästan hade något magiskt över sig.